Namn: Lösen:

Dyk nr: 479, Sala Silvergruva, Tunnrummet


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2010-01-23
MAXDJUP :
30,6 meter
DYKTID :
54 minuter
VATTENTEMP :
3 grader
SIKT :
4-8 meter
VISAD :
174 ggr

När vi skrattat färdigt, svullat soppor, mackor och hembakta bullar var det dags för andradyket.
Det är bara att konstatera. Vi är konsekventa så det fick bli Tunnrummet igen med en twist.

Man gör bara bort sig en gång om man är klok, så denna gång var vi framme till jumpet i ett nafs.
För att spara gas i bakpaketet hade jag för säkerhets skull tagit med mig slatten i stagen. Dumpade denna på utsidan innan vi gick in.
Bestämt att vi skulle gå samma väg in. Hmmm, det hade varit en del trafik såg vi, för sikten var betydligt sämre än på förstadyket.
Lagom till att vi droppat ner mot lastbryggan ser vi några dimmiga lampor längre in i gången bakom denna. Det var det förstärkta "Team Recco". Dessa lämnade vi plats att komma ut och halkade snabbt in i gången bara för att möta "Team Rees" vid kröken.
Ganska stämningsfullt där vi ligger mot ena väggen för att lämna plats åt hemgångarna.
Pinnar därefter på, passerar T-korset och igenom restriction och kommer ut på grushögarna. Här blir sikten mycket bättre. Anar att passerande dykarna valt att ta den andra linan vid T-korset på vägen hem.

Kommer ut ovan tunnorna i Tunnrummet som också begåvats med sämre sikt...
Månne de dansat därinne? Skit samma vi hade en plan att genomföra som vi avbröt förra helgen vi var här.
In i blindgången och ner i schaktet. Vidare till vänster som jag misstänkt. Hade hört att vi skulle gå höger för att komma tillbaka till Tunnrummet.
Nu fick vi i stället se helt nya tillmakade orter av den lite trängre, mysigare karaktären. Banne mig om jag inte också såg ett par klackmärken på golvet i orten. Coolt i så fall, de skulle då vara mer än hundra år gamla.
Som tvåa i trånga orter roade jag mig som vanligt åt att vända lampan mot taket då och då. Det blir helt otroliga ljuseffekter när ljuset bryts mot luftfickorna i taket. Har otaliga gånger önskat att få fånga denna effekt på film men det får nog vänta ett tag till. Den lilla turen tog runt 8-9 minuter innan vi fullbordat vår "circuit" och var tillbaka i Tunnrummet.
Nu känner vi oss ganska bekanta med orienteringen så vi valde steglinan ut till T-korset. Lite skoj, kändes som om vi gjort två "circuits" på samma dyk.
Tunnrummsrutten känns lite bekvämare nu så nästa tur kanske vi gör ett hopp till skottkärran och vidare.... Finns ju massor att göra utan att det blir tråkigt.

Allt roligt har ett slut så det var bara att plocka på sig stagen när vi kom ut, samla in jumpet och paddla tillbaka för att hämta det oanvända oxyflåset.
Sorgligast av allt är att komma upp bland de senare. Alla är tokfokuserade på att samla ihop sina pinaler och ta sig hem, så även vi.
Fast det var härligt att komma upp på landbacken med dagsljus, det var länge sedan. Känns riktigt stimulerande att så påtagligt märka att vi går mot ljusare tider.

Annars bokförde vi dagen som en riktigt bra dykdag i Sala, med lite topp faktiskt. Själv var jag ovanligt pigg och underhöll Wahrman ända fram till motorvägen vid Enköping. Där tog "paltkoman" överhanden.
Någon gång (i framtiden) ska jag banne mig klara att pladdra hela vägen.....