Namn: Lösen:

Dyk nr: 478, Sala Silvergruva, Tunnrummet


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2010-01-23
MAXDJUP :
27,4 meter
DYKTID :
52 minuter
VATTENTEMP :
3 grader
SIKT :
10 meter
VISAD :
225 ggr

Tidigt, tidigt, tidigt...
Fast kan avslöja att det faktiskt finns morgonpigga poliser (trodde jag) även en tidig lördagmorgon, det var mitt första intryck.
Låg länge bredvid dessa på väg norrut och Sollentuna för omlastning. Konstaterade lite irriterat att de dock är rysligt trötta. Det gick inte fort på något sätt och bannemig om de inte satt och jäspade.
Inget kan väcka en morgontrött som lite irritation, så för omväxlings skull var jag morgonpigg som en lärka när jag mötte upp Robban som givetvis satt och sov i bilen.
Han hade gått upp kl 5, sa han. Vågade faktiskt inte fråga om han suttit i bilen sedan dess. ;-)
Så jag pladdrade på om ditten och datten så att han blev på bra humör.
Det är en betydligt trevligare tur nu när det faktiskt är ljust redan vid sjutiden på morgonen.

I vanlig (nästan) ordning sladdar vi in först men denna gång laddade med nycklar. Helt perfekt, nu var vi inte längre hänvisade att kura i bilen tills "Salaligan" behagade visa sig.
Det gjorde däremot Asp och Brusell. Asp såg butter ut, det var väl tidigt. Brusell dock, blev så till sig i trasorna när vi nöjt meddelar att vi har nyckel, att han fullkomligt överfaller mig med kramar.
Det är ett tvivelaktigt nöje, han har ju tränat i 20 år....
Nåväl, vi far för första gången ner med hissen på egen hand. Inte en kotte i gruvan. Det kändes stort.
Min pannlampa vägrade att fungera. Kanske var det "gruvfrun" som visste före mig, att jag både skulle svära och vissla bara minuter senare. Asp var inte sen att banna mig för det.
Knackade dock i berget upprepade gånger för att be om ursäkt. Tror att det fungerade, dagen förlöpte väl.

Dagens plan var snabbt överstökad och enkel. Vi skulle fortsätta att bekanta oss med Tunnrumrutten och orientera oss kring dess möjligheter. Detta började dock lite sorgligt men jag hade kul. Jag låg ju trea och kunde lugnt studera eländet. Det tog oss faktiskt hela 10 minuter att hitta rätt jump ner i Tunnrumsrutten. Å andra sidan gick allt därefter rysligt fort. Vi satte en kaka vid T-korset före den trånga passagen längs mailline.
Tanken var att vi på beslutad gas och tid skulle ta oss till Tunnrummet och om marginalerna fanns välja alternativ hemgång.

Väl i Tunrummet ligger vi och hänger en stund. Själv tar jag mig en grundlig titt i en av dessa gigantiska tunnor och försöker lista ut vad träribborna i botten tjänat för syfte. Bara för att göra det klart, "det har jag ingen aaning om". Tappar dessutom lite koll på mina kamrater under mina funderinger. När jag vänder mig om får jag till min häpnad se två filurer som paddlar iväg utefter mainline längre in bortom tunnorna.
Men va f... Kickar till lite grann för att hänga på som trea. Precis innan jag simmar in i Spångberg ser jag ettans fenor med det otvetydiga "ASP". Ahh, fel team. Hade varit högst pinsamt om Brusell sett detta.
Har ju vid ett par tillfällen anslutit mig till honom på decon. Inte konstigt tycker jag. Han ser ju för bövelen ut som alla andra jag dyker med... Har förstått att han tycker det är störande när jag gör så. Själv tycker jag nog att det borde vara lite smickrande att fler än Asp tyr sig till honom.

Det löste sig smärtfritt trots allt och vi tog vägen ut mot T-korset som är lite kortare än att simma tillbaka.
Det var ett kul dyk i bra sikt. Vi var ju först på rutten.
Irritation två denna dag uppstod när jag kommit upp och inser att en hel skolklass kursare fullständigt bombat bänken med paket. Inte en millimeter att sätta ner mina gigantiska dubbel 18. I ett nafs kändes de plötsligt dubbelt så tunga.
Lite patetiskt försökte jag väsa fram att vi "Cavers" faktiskt lever efter devisen att dykare på väg ut/hem har företräde. Lyckades dåligt med budskapet. Det är nått särskilt med kursare. Alla normala civilicerade beteenden upphör fullständigt. Apati och handlingsförlamning är ett konstant tillstånd när en instruktör finns i närheten. Efter vad som kändes som en evighet kommer Hogge farande och vips blev det en plats ledig så jag kunde bli av med asen som är så härliga i vattnet.

Asp, Brusell och Spångberg kommer till lunch strax efter oss. På nått sätt fungerade vi som magneter. Det blir ett fnissigt långbord. Plötsligt blir Asp lite allvarlig och försöker få oss att föreslå en lördagshobby som bara tar en timme i anspråk. Robban är snabbast i dubbel bemärkelse och berättar om att en finsk kvällstidning (okänt vilken) hade ett reportage om VM i masturbation. Rekordet skulle visst vara 2,9 sekunder, slak till slak.
Ämnet tog inte riktig fart förrän Brusell lite fint föreslog Asp att seriöst fundera på det. -"Å så kan du ju döpa om DUI (katten) till Maja Gräddnos".
Då brast det för mig, jag skrattade så jag grät och kunde inte sluta.
Funderade en stund på att avstå nästa dyk. Tårfylld mask är ju ingen höjdare, saltvatten är värsta sorten, det skall vara sött och syrefattigt.

Vi lugnade dock ner oss och väntade in kursarna så vi fick bada ostörda på andradyket.