Dyk nr: 38, Örebro, Kvinnersta, södra brottet
Hade längtat hur länge som helst efter att få dyka. Har varit förkyld ett tag men efter ett träningsdyk med Anki (precis klar med sitt ow-cert) i Vattenpalatset häromdagen, som gick hur bra som helst, så trodde jag att jag var redo för ett "riktigt" dyk. Trots en halvt "uppsnuten" toarulle (fattar inte hur mkt snor som får plats i skallen...) inbillade jag mig in i det längsta att jag var frisk.
Vi bökade på oss utrustningen och det tog ett tag att simma fram till ingången på tunneln. Jörgen fick agera dykinstruktör för Anki och hjälpte henne med diverse småproblem. Första metrarna ner gick jättebra och jag och Anki hade bra koll på varann trots riktigt usel sikt, men "var är Jörgen"? Upp igen och där var han. Vi testade att gå ner igen men den här gången började det göra ont i högerörat så jag gick upp sakta igen men det gjorde bara ondare och ondare. Upp till ytan igen, förklarade läget för Anki och Jörgen innan vi testade att gå ner igen. Samma sak men det gör ondare ändå. Testar ytterligare en gång men det gör så himla ont så det är bara att ge upp och inse fakta: jag är inte helt frisk. Fan! Jag blev så fruktansvärt besviken och hade nästan lust att börja grina. Anki och Jörgen fortsatte och jag fick simma tillbaka. Smådök lite och kollade på sörja och ingenting ett tag innan jag fyllde upp torrisen ordentligt med luft och la mig på rygg. Det var riktigt mysigt att filosoferandes ligga på rygg och långsamt "tuffa" tillbaka och titta på lövlösa träd och en gråblå himmel.
De andra gjorde bara ett dyk och när vi lämnade Kvinnersta började det skymma. Avslutade kvällen hemma hos oss frmför sprakande brasa med pizza, öl och Sonias goda dykmuffins.
Grrr, blir så sur. Trots kylan i luften och vattnet (ca 7-8 grader) frös jag ingenting och torrisen höll för första gången tätt i vänsterarmen. Så typiskt. Men men, det är väl bara att komma igen. Hade fortfarande ont i örat på kvällen så det hade förmodligen inte gått att genomföra dyket även om jag gjort ännu fler försök.
