Dyk nr: 82, Lidingö, M/S Benli

Juldyket med EDC blev inställt pga magsjuka så Patrik och jag drog iväg själva för att dyka i Laxne. Där var det dessvärre för mycket is så det fick bli Östersjön och Lidingö istället. Där ligger ett vrak på endast 15 meters djup och som lär vara utmärkt med lina och med en lätt igångsplats så det lät som ett mycket bra alternativ.

När vi kom fram märkte vi att det verkade vara ett ställe där man dumpar uppskottad snö så det var alltså massor av snö att pulsa fram i och vi kunde inte köra ända fram med bilen för då hade vi garanterat fastnat. Därför blev det att sätta på sig alla grejer vid bilen och sen gå de dryga 150-200 metrarna i ett par decimeter snö så det kändes som ett litet träningspass i sig. Hade dessutom mer bly på mig än jag brukar pga mitt nyinköpta supertjocka underställ.

Låg vid ytan ganska länge (vid en röd "boj" med lina) för att få ner andningen och pulsen och jag kan säga att jag verkligen inte frös när vi kom i, snarare tvärtom. Hade sedan världens problem att komma ner. Jag tappade ur all luft ur både väst, dräkt och lungor men det gick bara inte. Efter en himla massa försök kom jag till slut ner tack vare att Patrik drog ner mig i fenorna och då gick det väldans fort neråt så plötsligt var vi nere på åtta meter. Då gick det naturligtvis inte att tryckutjämna så jag fick skitont i högerörat och efter ett tag var det bara att inse att jag var tvungen att gå upp, det bara värkte. Låg sedan vid ytan ett tag medan Patrik gick ner igen för att leta efter den lina som skulle ligga på två meters djup men han hittade den inte. Därefter gjorde vi ett nytt försök och efter en del kämpande kom jag ner och det gick även ganska bra med örat och tryckutjämningen. Simmade runt lite och sikten var kass, 1-2 meter, såg bara lite stenar typ, men jag kände ändå att jag hade koll på läget och lyste runt lite med lampan för att se vad som fanns. Men plötsligt kände jag hur jag började stiga uppåt och innan jag hade fått tag i inflatorn för att tappa ur den lilla luft som fanns i västen så var jag uppe vid ytan igen... Då gav vi upp och bestämde oss för att åka tillbaka i vår istället då vi tror att själva dykplatsen är värd att ses ordentligt och då kanske vi även kan hitta vraket som ligger där.

Detta dyk är väl kanske gränsfall för att få kallas för ett dyk men jag fick i alla fall testa understället och Patrik fick testa sina nya torrhandskar så lite fick vi ju ut av det i alla fall. Tack Patrik för en kul dag trots allt! :)



Info: 12 kg bly, torris, tjocka understället, ullunderställ, löpartröja, löparbyxa, två par ullstrumpor, termostrumpor = frös inte alls.
Påminnelse till mig själv: När jag krängde av mig alla grejer igen märkte jag att det hade läckt in ganska rejält vid halsen och ner mot magen så nästa gång ska jag inte använda min löpartröja som går för högt upp i halsen. Nästa gång ska jag dessutom ha mer bly på mig (14 kg).
Väder: 0° i luften, snöfall.