Namn: Lösen:

Dyk nr: 326, "P29", Malta


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2008-10-04
MAXDJUP :
33,8 meter
DYKTID :
53 minuter
VATTENTEMP :
23 grader
SIKT :
15 meter
VISAD :
285 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Andra dagen på vår dykvecka.

Fint väder men ganska blåsigt. Det gungar rejält när vi stävar upp mot Comino och Gozo för att dyka P29 & Rosi.

Hade hängt upp mina blöta kläder till tork på vägen dit.
Dräkten var lagad men det återstod ju att testa om jag lyckats hitta alla läckage.
Vinden och sjön tilltog alltmer när vi närmade oss målet. En ganska skumpig färd som gjorde en del av sällskapet rätt möra.
Återigen ett hallelulja till Calma. Jag mådde prima hela vägen även om det inte var helt bekvämt att guppa i den grova sjön.

Lagom tills vi nådde Comino är en del persedlar på tork på väg att släppa och dra iväg. Det mesta räddas utom byxorna till mitt superunderställ..
Ser det gunga i ytan efter båten och inser att det kommer att bli en jobbig vecka....
Incident nr. 4....

Lyckligtvis har Tobbe ett par extra byxor med, så det ordnar sig trots allt.

På grund av sjögången beslutar kapten "Jason" att gå in i hamn vid färgeläget till Gozo för att vi där skall kitta och komma i ordning inför dyket på P29.
Vi är alla djupt tacksamma för det beslutet.

Tyvärr inträffar incident nr. 5 när det är som lugnast.
Jag stuffar reggen på 100 procentarn som vi skall ha på decot och sträcker mig efter nått på paketet.
Resultatet blir att jag knuffar omkull flaskan som landar med reggen på min handled.
Smärtan är intensiv och jag knäar och kvider. Blåmärket följer mig hela veckan som en marmorerad DCS..... Handleden ser grymt sjuk ut, dagarna som kommer.

Relativt snabbt sitter vi alla kittade och klara och Jason rundar piren för att droppa oss nära bojen till P29.
Sjögången är inte lika häftig här som på vägen dit men den skulle definitivt ställa in vilket dyk som helst hemmavid.
Jag var pissnödig som f..n sedan länge men det löste sig på vägen ner. Kontroller på ytan var inte att tänka på, så det fixade vi under ytan där det var lugnt.

Vraket är ju en sänkt patrullbåt för att utgöra ett konstgjort rev och till nöje för dykindustrin.
I praktiken innebär det att hon är helt strippad.

Trots det är det ett kul dyk där vi penetrera precis allt som går att penetrera plus lite försök att penetrera sånt som visar sig omöjligt.
Bl.a att försöka ta sig ut från kättingboxen upp på fören. Med D12 och decopava var det bara att ge sig och simma tillbaka.

På vägen tillbaka passar vi på att simma in i allt vi ser av hål i vraket. Vid ett av dessa inträffar incident nr. 6.
I ett av dessa slöar jag till och drar inte ner huvudet tillräckligt snabbt utan drämmer rakt in i underkanten av luckan.
Ofrivilligt går jag kvidande i fosterställning på botten. Herr j--lar va ont det gjorde. Kvicknar till efter en stund och vi fortsätter in i vraket.

Efter 30 minuter går vi in i deco och börjar så smått ta oss till linan.
Eftersom min Vytec tillåter flera gaser skulle det premiärtestas att byta till decogas på 6 meter. Per automatik blev jag således decochef för dyket.
Lite pill på datorn innan jag hittade rätt knappkombinationer men switchen till 100% funkade klockrent! Vi decade ut på datorn.
Hädanefter skall jag alltid använda denna funktion när jag datordyker med decogas.

När vi kommer upp är havet inte att leka med. Ett helt äventyr bara att ta sig upp i båten.
Att värdigt ställa sig upp för att sjunka ner på bänken och ta av sig paketet var inte att tänka på.
Samtliga kravlade utmattade ombord på knä och fick lägga sig för att ta av paketen utom jag... Tihi..!
Förnedra mig gör jag på golfbanan men inte på en dykbåt!

Lasse är inte svår att reta upp om det inte faller honom riktigt på "läppen". Normalt får man den "svarta blicken" om det inte passar.
Det var likadant som vanligt med den skillnad att blicken var tom. För första gången ser jag "karln" fullständigt tagen av skräck och fasa. Är fullständigt övertygad om att han var tacksam för att fortfarande vara vid liv....

När jag drar av mig huvan blir jag genast upplyst om att jag har hål i huvudet. Bokstavligen! En blodfläck stor som en femkrona.
Intresserat inspekteras skadan med glada tillrop om att det måste sys eller tejpas.
Såret glipade tydligen otäckt öppet.
När Jill sa att jag måste raka mig för att sedan sy eller tejpa var "råttet mågat"! Längden skall vara 3mm och jämt över hela skulten, några andra alternativ finnes ej...!

Kavat lät jag de Maltesiska flugorna vid lunchkiosken kalasa på en begynnande sårskorpa.
Numera fullständigt övertygad om att deras sugsnablar har en antiseptisk egenskap. Synd bara att de inte hade någon som helst effekt på bulan och den ömmande skulten.
För övrigt var käket i kiosken vidrigt.

Att köra Rosi som andradyk var inte ens att tänka på.
För att hålla missnöjet på en rimlig nivå hintade besättningen att vi skulle kolla möjligheterna på Imperial Eagle.
Funkade på oss.
Vi hade ju ingen aning om att även det låg på öppet vatten.
Ingen protesterade när det ställdes in. Våghöjden började nu närma sig tre meter och växande.

Nytt alternativ, ett hamnvrak. Förslaget gillades, fast hade det kommit under lugnare förhållanden hade det blivit myteri och kaptenen hade kölhalats.

Ett antal bleka ansikten under återtåget till hamnen. Jag säger återigen, hallelulja för Calma.....