Dyk nr: 86, Vilse i pannkakan (Hällebäck)

Det här är berättelsen om dagen då Murphy regerade... Team Paulsen hade dykpub och det hela skulle gå av stapeln i Hällebäck. Ev läsare kommer säkert att få höra andra (och elakare men inte sannare, bara ont förtal) versioner av vad som hände, men detta är vad som verkligen skedde, jag var med...

Vi hade varit och rekat några veckor tidigare, inhandlat ett vandringspris i form av en fender som en GammelDansk-flaska och köttet låg i marinad inför grillningen. Det enda problemet uppstod dagen innan när min reg som varit på service inte var klar, och den jag fick istället saknade torrdräktsslang så jag for genom GBG ett antal gånger innan det var fixat. Allt var packat och när jag gör i ordning det sista hör jag hur panik utbryter i badrummet. Stefans dykkalsonger (med Gustav som snorklar och dyker) ligger i smutstvätten!!! Hur gick detta till?? I brist på annat blir det festkalsongerna, ingen tid att förlora här inte!

Vi kommer till Hällebäck, Christian, Tanja och Mark är redan på plats och vi står och kollar in när Susanne och Glen kommer upp efter att ha satt ut banan. Sikten verkar jättefin (haha!) men tyvärr har inte alla dykt upp (!), Tobias saknas tex men vi gör oss ändå klara och hoppar i. Vi har fått ordentliga instruktioner av tävlingsledningen om att inte ta ut kompasskurs innan vi är nere vid första bojen och uppgiften, och ingen skrivskiva får användas så min blir kvar på land. Dum idé, skulle det visa sig... Vi försöker i alla fall uppskatta antal bentag som ska tas mellan de olika bojarna, och bestämmer att Stefan räknar och navigerar så tar jag hand om uppgifterna.

När vi kommer ner vid bojen, som är på några meter, så läcker det från fästet till inflatorn...GRRRRRR!!! Går upp och försöker ordna, men det hjälper inte, så jag får helt enkelt ta loss den under dyket och fästa igen vid säk stoppet. Suck...Detta kunde jag varit utan. Första uppgiften (fast jag läser nr 3 och tycker att nu har väl Paulsens varit väl luriga, hmm) är enkel, gäller bara att komma ihåg parkamratens namn, och det borde väl inte försvinna efter 12 års sammanvarande ialla fall. Tar ut den kurs på 270 grader som intstrueras och simmar sakta iväg.

Det är rejält grötigt och partiklar överallt. Vart tog den fina sikten vägen??? Ljust är det men grönt grönt grönt. Kollar oss omkring men ser ingen lina. Går lite djupare men det hjälper inte. Av någon diffus anledning så fortsätter vi bara simma på fast vi inte hittar bojen, detta leder till en viss diskussion dagen efter! Vi går ännu djupare men då Glen sagt att max var 23 m c:a så markerar jag tydligt att vi ska upp när vi hamnat på 25. Örat börjar krångla och jag tecknar till Stefan att det måste få släppa. Simmar vidare (!) och nu känner jag ett visst obehag, då jag fattar att vi är långt fel och troligen en bra bit ut. Då det fortfarande bara är grönt runt om oss har vi inga som helst referenser.

Det här känns helt meningslöst och när vi hittar en lina tillslut är det inte svårt att gissa att vi har kommit på avvägar, men jag antar att vi är vid den sista bojen man kan se från parkeringen med tanke på vilken riktning vi tagit. Visar att jag vill gå upp och vi simmar in mot stranden, fast snett emot visar det sig, inte rakt som var avsikten, vi tänkte ju kolla in väggen som ska finnas där!!! Joho, det är visst sant!!! När vi kommer upp är vi en bra bit bort om man säger så...Gör Ok tecken till S&G. En man i en roddbåt ser lätt förvånad ut när han får syn på oss och Stefan frågar lite hur det går med fisket när vi simmar förbi honom.

När vi simmat 2/3 av streckan så kliar Stefan sig i ögat. Jag hör ett mycket konstigt ljud och fattar att något hänt, men det tar en stund innan han kvider fram "brännmanet-trådar på handsken". Känner ju min sambo väl och förstår på hans reaktion att det är riktigt illa. Ropar och frågar om någon har vinäger när vi kommer fram, Christian fixar medans Stefan sköljer så gott det går. Han säger inte mycket...

Vi kommer upp och det visar sig som tur är för oss att även Christian, Tanja och Mark simmat fel, fast inte fullt så galet som oss! Casper, Ellis och en tredje person som jag missade namnet på, har lyckats få full pott och Casper njuter av revanschen, då han blivit hyfsat trackad för missen med blyet senast...
Susanne berättar nu att vi bara missade bojen med 3-4 m, Förb---t!! Vi packar ihop och jag inser när jag kollar in Stefans öga att det nog inte blir fest i goda vänners lag i kväll tyvärr. Det rinner från ögat och det är rejält svullet och alldeles rött runtom. Susanne fotar mig med Gammeldansk-flaskan fastspänd i västen, och den delas senare ut som pris till Casper, han får behålla den ÄNDA tills nästa tillfälle, och får då utslagsrätt till vem som då får bära den en hel kväll. Det finns visst redan två som kvalificerat sig förstår jag på kommentarerna runt om, men väljer att ignorera dem fullkomligt!!! Stefan öga blir också dokumenterat för framtiden och han blir av Susanne döpt till att numer kallas SS, Stackars Stefan! Jag tycker det är jättekul men vågar inte säga det högt förrän fram på söndagen...

På vägen hem känns allt som ett fullkomligt antiklimax, det sämsta dyk vi gjort, det enda Stefan såg var en liten havsöring och så får vi sitta och glo på varandra när vi äter vår stek och potatissallad (där tillverkaren dessutom glömt potatisen, suck) istället för att sjunga Hönan Agda eller andra roliga visor som ingen kan texten till! Men vi lärde oss en del och när Stefan vaknat efter att ha somnat på soffan och åter fått baddat ögat, gör vi en "vad-vi-lärde-oss-idag" genomgång.Vilken lördag....Enda trösten är att inte bara vi hade strul, Tobias missade dyket pga avbruten bilnyckel, men han fick i alla fall festa.

Ett konstaterande: Vi hade i alla fall tur med vädret.

Sol och kanonväder!
Torris och weezle
10 kg, för tungt
Medel 15,2 m
Luft 270/120
RMV 26,46